OLOF ASCHBERG OM HONOM MÅ NI BERÄTTA!

OLOF ASCHBERG OM HONOM MÅ NI BERÄTTA!

Det fattiga ryska folket utsattes för ofattbara stölder med hjälp av den svensk-judiske bankiren Olof Aschberg vars förmögenhet användes i den samhällsomstörtande statskuppen 1917. Det skriver Hans Myrebro.


Photo: Bankiren Olof Aschberg var i maskopi med Vladimir Lenin.

År 2017 är nästan till ända och det var nästan att vi glömde bort att det nu är 100 år sedan en av världens största stölder ägde rum. Det gick till så här…

Den av judiska bankirer finansierade statskupp som ägde rum i Ryssland under oktober 1917, och som felaktigt benämns revolution gav omedelbart en mycket god avkastning till statskuppens finansiärer. De inströmmande våldsverkarna, varav ett trettiotal tog vägen över Sverige i sällskap med Vladimir Lenin, lade genast beslag på den ryska statens guldreserv, som var ett resultat av miljoner fattiga ryssars arbete. Det rörde sig om 500 ton guld med statens stämpel. Guldet stals och kom under de närmaste åren att skeppas över till Stockholm där bankiren Olof Aschberg tog emot tackorna med öppna armar. Olof Aschberg, som också kallas ”den röde bankiren” är farfar till mediaprofilen Robert Aschberg. Det var alltså stulet guld med en stämpel som hamnade i Stockholm. För att bort stämpeln gjorde man som kriminella i alla tider har gjort – man smälte ner guldet och stämplade om det. Var det sedan hamnade kan vi bara gissa. Det enda vi vet är att det inte kom den ryska befolkningen tillgodo.

Men det var inte bara guld som man stal. På Nationalmuseum i Stockholm förvaras 275 ryska ikoner som samme Olof Aschberg tog med sig från sin ”revolutionsresa” till Ryssland och donerade till Nationalmuseet. Det var kaos i Ryssland vid den här tiden och begynnande inbördeskrig i ett land där kyrkans ikoner hade ett ofantligt religiöst värde. Hur kunde då Aschberg röva med sig några hundra föremål som för djupt kristna människor hade oerhört värde?

Situationen för de kristna vid den här tiden i Ryssland var katastrofal. Vid slutet av år 1919 hade omkring 60 000 församlingspräster mördats. I nr. 1 av Perms stiftstidning 1919 publicerades en lista på präster och munkar i stiftet som dödats av bolsjevikerna. Efter varje namn anges dödssättet; dränkt, genomborrad av bajonetter, ihjälslagen med gevärskolv, skjuten och nedfryst, nedhuggen med sablar. Som brott angavs att den döde hade predikat i kyrkan eller ringt i kyrkklockorna, men också vägrat att slåss i röda armen. Samtidigt revs kloster och kyrkor och förövarna sålde vad som kunde säljas av stöldgodset, alltså häleri.

Olof Aschberg skriver i sina memoarer att han handlat ikoner och andra dyrbarheter på loppmarknader. Om detta säger frilandsskribenten Gunnel Wahlström (SvD, 30 maj 2003): “Med en västerlännings uppfattning av begreppet äganderätt vill jag påstå att ikoner av den storlek och kvalitet som Aschberg överlämnade till Nationalmuseet måste ha utsatts för brottshantering innan de friställdes och hamnade på loppmarknaden. Ordet häleri torde vara adekvat i sammanhanget”.

Sedan fortsätter Gunnel Wahlström att kraftfullt påpeka: “Heliga ikoner som vördats av Rysslands kristna och som stulits från kyrkor och kloster under revolution och inbördeskrig, hör inte hemma på något svenskt museum utan ska i likhet med annat stöldgods återlämnas till sin rättmätige ägare, i detta fall den ryska ortodoxa kyrkan. Undertecknad håller helt med Gunnel Wahlström i detta. Och det kan vara extra motiverat i dessa dagar då man runt om i Ryssland bygger nya kyrkor. Tänk att få smycka dessa med klenoder som rövades bort under den tid då bolsjevikerna hade dragit för gardinen och förbjudit solen att lysa över Ryssland. Och allt guld som stals under samma tid – det borde väl vara angeläget för Olof Aschbergs ättlingar att arbeta för att det återvänder till Ryssland?” // Hans MYREBRO

+++

Ejvor Nordinorange: ”Stöldgods som finns på svenska muséer ska naturligtvis lämnas tillbaka till den rättmätige ägaren, som i detta fall är den Ryska Ortodoxa kyrkan! Det är ett måste…”

Lira Damirova: ”Vi vill få tillbaka våra ikoner i Ryssland. Vi kan överlämna Lenin till Sverige istället i välbevarat skick. Han får fina apartamenter på Nationalmuseum i ett av de rummen ikonerna är utställda i nuläget . Det kan vara mer nytta av Lenin i Sverige än i Ryssland”.

+++

Sovjets grundare. Vladimir Lenin (till höger) hade efter att han tagit makten få allierade och ekonomin höll på att falla samman. Detta till trots fortsatte Sverige att vidhålla sina goda relationer med Ryssland. Till vänster i bild syns skribenten Martin Kragh. Foto: Pressens bild

Sverige tvättade Lenins blodspengar

Frågor kring rysk historia fortsätter att engagera forskare och allmänhet. Sedan de sovjetiska arkiven blev mer tillgängliga för över två årtionden sedan har en flod av ny kunskap, inom en rad olika områden, kunnat etableras. Ryssland var inblandat i några av det tjugonde århundradets mest dramatiska skeenden, från världskrig och revolution till ett kallt krig som varade fram till 1991. I flera hänseenden delar Sverige och övriga världen denna historia – en historia som fortsätter att inverka på våra liv än i dag.

En viktig episod som vi nu vet mer om tack vare tillgången till nya arkivkällor är Sveriges roll efter den ryska revolutionen.

Vladimir Lenin, som med bolsjevikerna tagit makten i oktober 1917, hade få allierade. Kort efter fredsavtalet med Tyskland i Brest-Litovsk den 3 mars 1918 bröt relationerna mellan Moskva och Berlin samman, och Sovjetryssland var de facto fullständigt isolerat. Ekonomin var samtidigt i fritt fall. Kommunistregimen hade tidigare nationaliserat alla banker och industrier, samt inställt betalningarna på den tsarryska statsskulden. Förlusterna för västeuropeiska industrier var betydande, inte minst för svenskt vidkommande. Företag som L.M. Ericsson, SKF och Bröderna Nobels oljebolag var tungt investerade i Tsarryssland.

 

Vad som utmärker Sverige är att våra goda relationer med Ryssland fortsatte även under den nya regimen. Sverige var det första landet som aktivt började idka handel med bolsjevikerna, och svenska banker bistod Moskva i att tvätta den tsarryska centralbankens betydande guldreserver. Ledande var bankiren Olof Aschberg, som genom sina kontakter tog emot cirka 500 ton konfiskerat guld under åren 1917-1921. Guldet smältes om i Stockholm, och fick svenska insignier där tidigare de tsarryska hade suttit. På så vis gick det inte att spåra. Aschberg deltog senare i försäljningen av tsarryska juveler på europeiska auktionshus, och hans egen samling av ryska ikoner hörde till en av världens mest exklusiva (i dag på Nordiska museet). En del av ikonerna, säkerligen, kom från några av de tusentals kyrkor som kommunisterna plundrat.

Försäljningen av det tsarryska guldet genom Stockholm utgör inte enbart en av de största organiserade stölderna i modern historia. Än viktigare var att denna hårdvaluta kunde användas för att placera orders på svensk och senare tysk industri, vilket avsevärt stärkte bolsjevikernas ställning.

Genom sitt handelskontor på Kaptensgatan i Stockholm inhandlade Moskva allt från flygplansmotorer till gevär, lokomotiv och jordbruksutrustning. De stora leveranserna inleddes inom loppet av två veckor efter första världskrigets slut i november 1918, och hade den svenska regeringens mer eller mindre outtalade stöd. Denna historia beskrivs bland annat av ekonomen Sean McMeekin, i boken History’sGreatestHeist. The looting of Russia by the Bolsheviks (Yale University Press, 2009).

I en situation då övriga västmakter ännu vägrade erkänna Sovjetryssland, än mindre idka någon handel, kände sig Sverige inte bundet av några embargon. På spel stod inte enbart beställningar för flera hundra miljoner kronor. Under den lågkonjunktur som rådde i hela Europa fanns en möjlighet att skapa arbetstillfällen. En av de största affärerna, en omskriven lokaffär med Nohab i Trollhättan, skapade väl över 1 000 arbetstillfällen. Vidare hyste man från svensk sida en from förhoppning, att en konsiliant linje mot bolsjevikerna kunde rädda svenska tillgångar inne i Ryssland. Medvetet eller ej, bidrog man genom leveranser av försvarsmateriel och andra varor till att konsolidera kommunisternas makt – ett maktinnehav som skulle vara i sju årtionden. // Martin KRAGH

Martin Kragh är ekonomie doktor och forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier och Handelshögskolan i Stockholm. Han är en av arrangörerna till konferensen “Whathavewelearned from the Sovietarchives?” som startar i dag.

Поделиться статьёй